praedicatores form analysis and translation based on Perseus (Version 2010):
ACC P M | NOM P M | VOC P M
praedicator N
a public praiser, eulogist
Georges, Ausführliches lateinisch-deutsches Handwörterbuch, 8. Aufl. (1913) praedicātor, ōris, m. (1. praedico), I) deröffentliche Ausrufer, Apul. met. 6, 8. – II) übtr.: A) als t. t. der Kirchenspr., derVerkündiger (Prediger)des Evangeliums usw., Tert. adv. Marc. 4, 28. Augustin. conf. 6, 2: pr. gentium (v. Apostel Paulus), Sulp. Sev. epist. 1, 6. –(show full text) Lewis & Short, A latin dictionary (1879) praedicator, praedĭcātor, ōris, m. 1. praedico. In gen., one who makes a thing publicly known, a proclaimer, publisher, crier (postclass.), App. M. 6, p. 176, 4. In partic. One who publicly commends a thing, a praiser, eulogist (class.): beneficii, Cic. Balb. 2, 4: te ipso(show full text) Gaffiot, Dictionnaire latin-français (2016, ex 1934), merci à G. Gréco, M. De Wilde, B. Maréchal, K. Ôkubo! praedicator prædĭcātŏr, ōris, m. (prædico), 1 crieur public, héraut : Apul.M.6, 82 prôneur : Cic.Fam.1, 9, 63 prédicateur, celui qui évangélise : Tert.Marc.4, 28. Дворецкий И.Х., Отличный латинско-русский словарь (1976) praedicator praedicator, orism [praedico] 1) объявляющий, возвещающий (Mercurius Ap); 2) отзывающийся с похвалой C; 3) проповедник Eccl. DuCange, Glossarium mediae et infimae latinitatis (1883-7) PRAEDICATOR, pro Episcopo, non semel apud Avitum Vienn. Epist. 47. et alibi. Praedicatorum Ordo institutus a S. Dominico, de cujus origine et initiis ita prae caeteris Guillelmus de Podio Laurentii de Bellis Albigensium cap. 10: Continuato itaque biennio et amplius hoc labore, cum accensum ignem per hanc viam extinguere(show full text) Köbler, Gerhard, Lateinisches Abkunfts- und Wirkungswörterbuch für Altertum und Mittelalter (thanks to the author, http://www.koeblergerhard.de/Mittellatein-HP/VorwortMlat-HP.htm) (2010) praedicator praedicātor, prēdicātor, praediātor, prēdiātor, lat., M.: nhd. öffentlicher Ausrufer, Verkünder, Prediger, Lobpreiser, Lobredner, Missionar; mlat.-nhd. Dominikaner; ÜG.: ahd. forasago Gl, predigari NGl; ÜG.: ae. lareow; ÜG.: mnd. predigære*, predigestol*; Vw.: s. pseudo-; Hw.: s. praedicātrīx; Q.: Cic. (81-43 v. Chr.), Bi, Cap., Conc., Dipl., Gl, NGl;(show full text)